Idag var det premiär för föreställningen "klass 9B" som jag och några till från teaterklassen har repat i ungefär en månad.

 

Det var helt otroligt! Första föreställningen jag har gjort på Fryshuset, första föreställningen med denna teatergrupp, första gången jag stod på den scenen inför publik. Mycket var nytt men däremot var nervositeten densamma.

Timmarna innan föreställningen, minuterna innan man ska upp på scenen och sekunderna då man hör publiken komma in. Adrenalinet som pumpar och hjärtat som gör volter i massor, det är verkligen en helt sjuk känsla! En känsla som jag älskar!

Sedan när man går ut på scenen och möts av applåder och ett strålkastarljus så försvinner det. Spänningarna, nervositeten, tankarna som snurrar, allt bara försvinner.

Istället blir man tok fokuserad och spelar pjäsen bättre än någonsin.

Sedan möts man åter av applåder och önskar att det bara kunde börja om igen.

För vissa kan det låta konstigt men jag älskar verkligen det här. Teater är mitt liv och jag skulle kunna hålla på med det varenda vaken minut. Jag älskar verkligen processen till en föreställning, först börja med en enstaka idé som sedan utvecklas till en färdig teaterpjäs! Det är verkligen helt otroligt!