För första gången i mitt 18 åriga liv, så känner jag att jag faktiskt inte är en av de "duktiga" i min programmerings klass. Jag känner mig riktigt dum i huvudet om jag ska vara ärlig, kände igår ett sånt självförtroende då jag var på första föreläsningen om programmering. Allt såg så bekant ut i och med att jag har hållit på med HTML-kodning. Det såg ut som ett språk jag kände igen.

 

Idag på andra föreläsningen, så kändes det också begripligt. Det kändes en aning svårare då programmeringen specialiserades på spel, vilket jag då är rätt så ny på :p
Sen efter lunch då vi skulle få testa det vi hade lärt oss under föreläsningen så insåg jag hur korkad jag kände mig. Vi fick en programmeringskod till ett spel där vi skulle lägga till olika koder för att spelet skulle fungera. Grejen var bara det att många koder skulle läggas till som inte läraren gick igenom under föreläsningen. Det kändes som att de begärde att jag skulle lära mig franska på 2 timmar. Men det konstiga var, att alla andra i min klass kunde dessa koder. Det är inte så att jag var oengarad på föreläsningarna och inte lyssnade, för jag lyssnade och gjorde anteckningar, men trots det kände jag mig helt lost. Tycker det är helt fel att de verkar anta att man redan har förkunskaper :/

 

Så hela kvällen har gått åt att kolla på olika tutorials för att jag ska förstå lite mer vad jag håller på med, alltså kolla upp information som jag inte har fått av föreläsarna....

Jag förstår lite bättre, men långt ifrån allt. Hmm, vad ska jag kunna jämföra det med så att ni förstår? Jo, men det är ungefär som att ni har fått två föreläsningar om spanska och läraren antar att ni ska kunna läsa en spansk text flytande. Och att ni sedan kollar upp lite spanska begrepp genom nätet, ni får kanske några enstaka ord genom google translate, men ni får ju långt ifrån all grammatik...

JAG!

Idag tog jag mig till google play och laddade ner den kända dejtingappen Tinder efter att ha varit inaktiv ungefär ett halvår. Hahah, var dessutom sjukt kul att logga in då alla mina tidigare matchingar fanns kvar då jag hade kopplat kontot med fb! xD Och kan ni gissa hur många matchingar jag upptäckte att jag hade? 177! 177 stycken! Det är ju sjukt många, måste varit att jag fick en massa matchingar på tidigare personer jag hade swipat höger när jag var inaktiv. För innan jag tog bort appen och böt mobil, så hade jag runt 130 tror jag? Så det första jag tog och gjorde var att rensa... Hade matchats med typ 30 åriga killar med skägg som jultomten, hahahaha xD Kan det på riktigt ha varit jag som hade swipat höger på dem? De måste ha sett mkt bättre ut utan skägg eftersom vi hade matchats, och särskilt om de är runt 30!! Jag swipar typ aldrig höger på killar över 27 så länge de inte heter Måns Zelmerlöw xD

 

Är du en protagonist som jag? En försvarare? Eller kanske en äventyrare?
För att få reda på vilken personlighetstyp du är så tycker jag att ni alla borde ta och göra detta test! Det är gratis och stämmer till nästan 100%, både jag och min mamma gjorde testet och det stämde precis ;)

 

Klicka här för att komma till testet!

 

Denna vackra tisdag inviger jag med choklad och en massa onyttgheter då jag vaknade upp och insåg att jag hade fått mens.

Fast tusan, jag är faktiskt glad över det! För första gången i mitt 18 åriga liv är jag glad över att jag har fått mens, för den här gången var den inte försenad. Den kom exakt 30 dagar efter min senaste mens, och det har ALDRIG hänt! Den brukar alltid vara försenad med typ 4-5 dagar, ibland en vecka till och med. Men inte denna gång, lyckan som uppstår, helt obeskrivlig!

 

De senaste dagarna har jag dessutom lidit av pms och en hel del humörsvängningar. Det har varit riktigt jobbigt att ena sekunden kunna bryta ut i gråt och andra sekunden skratta som om jag höll på att kissa på mig. Så förhoppningsvis lugnar sig humörsvängningarna när blodet börjar avta och ge med sig för den här månaden.

 

Nu ska jag ta och fortsätta lyssna på Leona Lewis låt "Bleeding Love" som är nog den mest klassiska mens låten och fortsätta med att äta choklad. Hoppas ni får en lika härlig dag!

Var tillbaka idag på jobbet, ska jobba kväll både idag och imorgon.

Men nu är dagens arbetspass iaf avklarat! :) Gick rätt så bra, även om det är lite streessigt (fast det är det alltid att jobba kväll).

 

Tyvärr fick jag däremot veta lite dåliga nyheter från min regissör Yvonne när jag jobbade... Hon skickade ett sms om att en person har hoppat av, en person som skulle spelat en av huvudrollerna, och förutom det givetvis spelat min främsta motspelare. Men, men, inte mkt att göra åt. Det går nog att lösa på ett lr annat sätt, på något konstigt vis läser det sig alltid!

 

För er som inte riktigt har så stor koll på vad att vara assexuell innebär så kan jag förklara att det är de som i princip inte känner någon fysisk attraktion alls, varken till kvinnor eller män.

 

Då till min fråga, kan assexuella bli kära?

 

Jag skulle kunna tänka mig att assexuella kan bli kära utan att känna en fysisk attraktion till personen, men är det inte typ som att tycka om en kompis riktigt, riktigt mycket? För om jag räknar bort den fysiska attraktionen jag känner för de jag faller för, så skulle jag nog kunna säga att jag är kär i mina närmaste kompisar.

Och jag skulle nog inte riktigt säga att jag är kär i typ Therese eller Liv? Mycket just pga att jag inte känner någon fysisk attraktion för dem.

 

Man kan ju känna en attraktion till en person utan att vara kär, jag menar, hur många har inte dreglat över Justin Biebers reklam för Calvin Klein? Eller hur många har inte haft ett one night stand?

Men kan man vara kär utan att känna en fysisk attraktion? Och om svaret på den frågan är ja, att man kan bli kär utan att känna en attraktion, om någon då frågar mig om jag är kär, ska jag då rabbla upp alla mina närmaste kompisar? Både tjejer och killar? För då borde det ju räknas som att jag är kär, eftersom kärlek inte borde se annorlunda oavsett vilken sexuell läggning man har. Och om jag då skulle säga att jag var "kär" i en tjejkompis, skulle jag börja kalla mig själv för bisexuell?

 

Egentligen börjar det låta som att jag har besvarat min egen fråga, att svaret på den frågan är nej.

Men samtidigt tycker jag att svaret känns för enkelt, och kan det verkligen vara så att de inte kan bli kära? I så fall tycker jag riktigt synd om dem, eller så avunds jag av dem. Det beror lite på, kärlek kan ju göra både göra gott och ont.

Fast om vi utgår ifrån att kärlek gör de flesta gott, så kan det ens vara möjligt att assexuella går miste om den känslan? Går miste om det bandet man kan känna tillsammans med en annan person?...

Frustrationen som uppstår när man skickar ett facebook meddelande till en vän, det skickas och en timme senare blir meddelandet levererat då personen loggar in. Personen är inloggad i ungefär en halvtimme, hen har fått meddelandet men har än inte öpnnat det. Hen loggar sedan ut.

Några dagar senare öppnar personen meddelandet och läser det, men svarar inte.

Man väntar ytterliggare några dagar i hopp om att personen svarar, men icke så nicke. Man vidarbefodrar det gamla meddelandet och skickar om det. Fortfarande i hopp om att personen svarar på det ytterst viktiga meddelandet.

Samma procedur upprepas, hen loggar in och är inloggad i en kvart men öppnar det inte. Hen läser det sen några dagar senare men svarar inte.

 

Om du är en av dem personerna som beter sig på det sättet, ni ska inte ha facebook. Det borde stå i facebooks avtal om att bli medlem att man måste svara på alla messenger meddelanden inom max 48 timmar.