JAG!

Idag tog jag mig till google play och laddade ner den kända dejtingappen Tinder efter att ha varit inaktiv ungefär ett halvår. Hahah, var dessutom sjukt kul att logga in då alla mina tidigare matchingar fanns kvar då jag hade kopplat kontot med fb! xD Och kan ni gissa hur många matchingar jag upptäckte att jag hade? 177! 177 stycken! Det är ju sjukt många, måste varit att jag fick en massa matchingar på tidigare personer jag hade swipat höger när jag var inaktiv. För innan jag tog bort appen och böt mobil, så hade jag runt 130 tror jag? Så det första jag tog och gjorde var att rensa... Hade matchats med typ 30 åriga killar med skägg som jultomten, hahahaha xD Kan det på riktigt ha varit jag som hade swipat höger på dem? De måste ha sett mkt bättre ut utan skägg eftersom vi hade matchats, och särskilt om de är runt 30!! Jag swipar typ aldrig höger på killar över 27 så länge de inte heter Måns Zelmerlöw xD

 

Är du en protagonist som jag? En försvarare? Eller kanske en äventyrare?
För att få reda på vilken personlighetstyp du är så tycker jag att ni alla borde ta och göra detta test! Det är gratis och stämmer till nästan 100%, både jag och min mamma gjorde testet och det stämde precis ;)

 

Klicka här för att komma till testet!

 

Denna vackra tisdag inviger jag med choklad och en massa onyttgheter då jag vaknade upp och insåg att jag hade fått mens.

Fast tusan, jag är faktiskt glad över det! För första gången i mitt 18 åriga liv är jag glad över att jag har fått mens, för den här gången var den inte försenad. Den kom exakt 30 dagar efter min senaste mens, och det har ALDRIG hänt! Den brukar alltid vara försenad med typ 4-5 dagar, ibland en vecka till och med. Men inte denna gång, lyckan som uppstår, helt obeskrivlig!

 

De senaste dagarna har jag dessutom lidit av pms och en hel del humörsvängningar. Det har varit riktigt jobbigt att ena sekunden kunna bryta ut i gråt och andra sekunden skratta som om jag höll på att kissa på mig. Så förhoppningsvis lugnar sig humörsvängningarna när blodet börjar avta och ge med sig för den här månaden.

 

Nu ska jag ta och fortsätta lyssna på Leona Lewis låt "Bleeding Love" som är nog den mest klassiska mens låten och fortsätta med att äta choklad. Hoppas ni får en lika härlig dag!

Var tillbaka idag på jobbet, ska jobba kväll både idag och imorgon.

Men nu är dagens arbetspass iaf avklarat! :) Gick rätt så bra, även om det är lite streessigt (fast det är det alltid att jobba kväll).

 

Tyvärr fick jag däremot veta lite dåliga nyheter från min regissör Yvonne när jag jobbade... Hon skickade ett sms om att en person har hoppat av, en person som skulle spelat en av huvudrollerna, och förutom det givetvis spelat min främsta motspelare. Men, men, inte mkt att göra åt. Det går nog att lösa på ett lr annat sätt, på något konstigt vis läser det sig alltid!

 

För er som inte riktigt har så stor koll på vad att vara assexuell innebär så kan jag förklara att det är de som i princip inte känner någon fysisk attraktion alls, varken till kvinnor eller män.

 

Då till min fråga, kan assexuella bli kära?

 

Jag skulle kunna tänka mig att assexuella kan bli kära utan att känna en fysisk attraktion till personen, men är det inte typ som att tycka om en kompis riktigt, riktigt mycket? För om jag räknar bort den fysiska attraktionen jag känner för de jag faller för, så skulle jag nog kunna säga att jag är kär i mina närmaste kompisar.

Och jag skulle nog inte riktigt säga att jag är kär i typ Therese eller Liv? Mycket just pga att jag inte känner någon fysisk attraktion för dem.

 

Man kan ju känna en attraktion till en person utan att vara kär, jag menar, hur många har inte dreglat över Justin Biebers reklam för Calvin Klein? Eller hur många har inte haft ett one night stand?

Men kan man vara kär utan att känna en fysisk attraktion? Och om svaret på den frågan är ja, att man kan bli kär utan att känna en attraktion, om någon då frågar mig om jag är kär, ska jag då rabbla upp alla mina närmaste kompisar? Både tjejer och killar? För då borde det ju räknas som att jag är kär, eftersom kärlek inte borde se annorlunda oavsett vilken sexuell läggning man har. Och om jag då skulle säga att jag var "kär" i en tjejkompis, skulle jag börja kalla mig själv för bisexuell?

 

Egentligen börjar det låta som att jag har besvarat min egen fråga, att svaret på den frågan är nej.

Men samtidigt tycker jag att svaret känns för enkelt, och kan det verkligen vara så att de inte kan bli kära? I så fall tycker jag riktigt synd om dem, eller så avunds jag av dem. Det beror lite på, kärlek kan ju göra både göra gott och ont.

Fast om vi utgår ifrån att kärlek gör de flesta gott, så kan det ens vara möjligt att assexuella går miste om den känslan? Går miste om det bandet man kan känna tillsammans med en annan person?...

Frustrationen som uppstår när man skickar ett facebook meddelande till en vän, det skickas och en timme senare blir meddelandet levererat då personen loggar in. Personen är inloggad i ungefär en halvtimme, hen har fått meddelandet men har än inte öpnnat det. Hen loggar sedan ut.

Några dagar senare öppnar personen meddelandet och läser det, men svarar inte.

Man väntar ytterliggare några dagar i hopp om att personen svarar, men icke så nicke. Man vidarbefodrar det gamla meddelandet och skickar om det. Fortfarande i hopp om att personen svarar på det ytterst viktiga meddelandet.

Samma procedur upprepas, hen loggar in och är inloggad i en kvart men öppnar det inte. Hen läser det sen några dagar senare men svarar inte.

 

Om du är en av dem personerna som beter sig på det sättet, ni ska inte ha facebook. Det borde stå i facebooks avtal om att bli medlem att man måste svara på alla messenger meddelanden inom max 48 timmar.

 

Nu har äntligen mitt körkort kommit!!
Och jag kommer redan börja dra nytta av det imorron då jag ska ut med Sara och Sandra-Louise efter jobbet, känns så mkt häftigare att kunna lämna fram ett körkort när de frågar efter leg ;)

Var på förmiddagen med mamma till Willys, och vad fick vi då se på parkeringen när vi hade parkerat bilen? I bilen som stod brevid oss var det en liten hund som tittade upp från baksätet och började skälla när den fick syn på oss. Bilen stod mitt i solen och fönstrena var inte tillräckligt nere för att det skulle komma in tillräckligt med luft.

Både jag och mamma beslutade då att om bilen fortfarande stod kvar efter vi hade handlat några grejer på Willys, så ringer vi polisen.

 

Och det gjorde den, men när vi passerade bilen hoppade inte hunden upp i baksätet och började skälla som innan. Istället låg den på golvet i baksätet och flämtade.

 

Det är egentligen det jag vill komma fram till med detta inlägg, ha inte varken hundar eller barn i bilar som står mitt i solen. Och jag förstår inte hur folk kan ha missat den informationen? Att det är super viktigt att tänka på det då djuren och barnen faktiskt kan dö! Det har stått på löpsedlar och har spridits överallt på facebook. HUR I HELVETE KAN MAN HA MISSAT DEN INFORMATIONEN? OCH HUR KAN MAN SOM ÄGARE VARA SÅ OANSVARSFULL?!?

 

I detta fall med hunden på Willys parkeringen så gick allt bra, ägarna kom och öppnade upp både fönster och bakluka för att få in luft.

 

Men jag började ju tänka på vad man skulle gjort ifall det hade dröjt ytterligare 15 minuter innan ägarna kom? Gått in på willys och bett de ropa ut i högtalarna? Ringt polisen? Slagit sönder rutan? Och om man hade slagit sönder rutan för att rädda hunden, hade man i alla fall riskerat att kanske bli åtalad för inbrott?

Super svår situation, och en situation som andra personer inte behöver sätta sig i om djurägare var lite mer ansvarsfulla och tänkte efter...

 

Det är rätt så skönt att börja jobba vid 16, mycket för att man kan ta vara på den ovärderliga sovmorgonen ;) Sen är det skönt när solen börjar gå ner och det blir lite svalare, är nästan olidligt att jobba mitt på dagen då solen är som starkast.

Så kväll blir det nog att jobba fler gånger, nackdelen är bara att man är så otroligt trött när man slutar jobbet så man orkar knappt träffa kompisar efteråt. Vilket man orkar bättre när man jobbar från halv 8 till 16, vilket är rätt så märkligt då man har gått miste om sovmorgonen och uppe på det även jobbar fler timmar :p

Ni har kanske redan sett det, men för er som har missat det så har jag redan avslöjat vad min tanke är att göra i höst.

Jag ska nämligen studera spelprogrammering på Stockholms Universitet!! :D

 

Något helt annorlunda och som jag aldrig tidigare har sysslat med. Enda programmeringen jag har hållit på med tidigare är här till bloggen, och jag kan tänka mig att html-kodningen skiljer sig en del från kodningen till ett spel. Men det är ju alltid kul att testa något nytt! Jag tycker ju om att hålla på med koderna här till bloggen, och jag kan tänka mig att kodningen till spel och appar är uppbyggda på liknande sätt.

 

Så det ska bli riktigt spännande, det skiljer sig ju enormt från teatern som jag tidigare har studerat på gymnasiet. Och på det sättet känns det samtidigt läskigt, att börja med något som jag inte alls känner mig trygg med. Jag har egentligen ingen aning om hur programmering går till (även om jag kan gissa mig fram till det), vilket jag måste ändå säga att jag har med teatern. Och i teatern finns det inga riktiga rätt eller fel, men det finns det ju verkligen vad gällande kodning. En liten bokstav, siffra eller tecken fel och allt kan bli förstört.

Däremot finns det ju en likhet mellan teatern och programmeringen, och det är ju fortfarande kreativiteten och att få skapa något.

Och jag antar att det är mycket det som jag dras till, att få skapa något och få uttrycka min konstnärliga sida :)

Nu var det ett tag sen ni fick ta del av mina konstiga funderingar, och denna fundering fick jag idag under jobbet när jag kom hem till en kund. Hen frågade om jag kunde ta två matskedar vispgrädde och vispa, matskedar. Inte två deciliter, två matskedar. Innan jag ens gav mig ett försök att göra det så föreslog jag att ta lite mer för att underlätta för mig själv.

Men så slog tanken mig, är det ens möjligt att vispa så otroligt lite grädde?
Det logiska säger ja, för varför skulle det inte gå? Men samtidigt säger min intution nej, för varför skulle det gå?

Men om svaret nu skulle vara ja, att det skulle vara fullt möjligt, så skulle man nog få kämpa ett bra tag... 

 

Jag vispade ungefär hälften av det jag brukar vispa när jag gör tårtor, och jag märkte ändå en stor skillnad. Tyckte det var otroligt mycket segare att vispa så lite grädde, vilket jag hör själv låter både konstigt och ologiskt. För det logiska är ju att desto mindre grädde, desto fortare går det att vispa? Det är nog sant, kan ju vara andra faktorer som tex elvispen som spelade roll i det fallet.

 

Men jag är ändå nyfiken på vart gränsen går för hur lite grädde som faktiskt är möjligt att vispa, för om man har en elvisp och grädden endast ligger i botten av bunken, då blir det ju bara så att elvispen skrapar lite på ytskiktet, och då borde ju inte grädden bli riktigt vispad? Eller?

 

Jag tog ju för i helvete körkort igår!!! :D

Kan knappt fatta det, är fortfarande helt mållös, och det var jag ju inte mindre igår när provläraren berättade att jag klarade uppkörningen. KAN NI FÖRSTÅ VILKEN OTROLIG LYCKA?

Så hela dagen igår gick åt till att vara i något euforiskt lyckorus.

Det känns så otroligt konstigt att ens tänka tanken att jag får köra bil, helt själv, och det faktiskt är lagligt.

Jag som har kämpat som attans att ta det här körkortet, och så helt plötsligt gör jag det? Även om jag gav mig 17 på att jag skulle ta det när jag satte mig i trafikverkets bil, så hamnade jag trots allt i något typ av chocktillstånd när jag fick beskedet att jag blev godkänd. Jag ville skrika, gråta, skratta och krama om hela världen. Helt magisk och obeskrivlig känsla, man måste själv uppleva den för att förstå.

Idag gick jag ut helt utan mascara!

Riktigt skönt att vara ledig idag, dock har jag ju typ varit det varannan dag den här veckan, hahaha :p Så egentligen är det väll inte mer skönt än vad det har varit de andra dagarna.

 

Fast joo, det är det!

För att de andra dagarna då jag har varit ledig från jobbet så har jag iaf haft något att göra, till exempel träffa kompisar, besöka tandläkaren, uträtta andra ärenden..

Men idag är jag verkligen helt ledig! Jag har inget att göra, ska bara vara hemma och kolla på film och serier :)

Ibland kan man behöva ha en sån dag, jag känner själv att jag behöver det nu när jag har hållit ett så högt tempo för jag har velat hinna med så mycket som möjligt under sommaren, fler som känner igen sig?

Jag har velat ta vara på varje fin dag så därför har det blivit att jag lite har kört över vad kroppen har sagt, att jag borde ta det mer lungt. Men idag ska jag lyssna på kroppen! Jag ska ta en hemma dag och inte uträtta något ärende, ska bara chilla och ta det lungt!