Kan assexuella bli kära?

För er som inte riktigt har så stor koll på vad att vara assexuell innebär så kan jag förklara att det är de som i princip inte känner någon fysisk attraktion alls, varken till kvinnor eller män.
 
Då till min fråga, kan assexuella bli kära?
 
Jag skulle kunna tänka mig att assexuella kan bli kära utan att känna en fysisk attraktion till personen, men är det inte typ som att tycka om en kompis riktigt, riktigt mycket? För om jag räknar bort den fysiska attraktionen jag känner för de jag faller för, så skulle jag nog kunna säga att jag är kär i mina närmaste kompisar.
Och jag skulle nog inte riktigt säga att jag är kär i typ Therese eller Liv? Mycket just pga att jag inte känner någon fysisk attraktion för dem.
 
Man kan ju känna en attraktion till en person utan att vara kär, jag menar, hur många har inte dreglat över Justin Biebers reklam för Calvin Klein? Eller hur många har inte haft ett one night stand?
Men kan man vara kär utan att känna en fysisk attraktion? Och om svaret på den frågan är ja, att man kan bli kär utan att känna en attraktion, om någon då frågar mig om jag är kär, ska jag då rabbla upp alla mina närmaste kompisar? Både tjejer och killar? För då borde det ju räknas som att jag är kär, eftersom kärlek inte borde se annorlunda oavsett vilken sexuell läggning man har. Och om jag då skulle säga att jag var "kär" i en tjejkompis, skulle jag börja kalla mig själv för bisexuell?
 
Egentligen börjar det låta som att jag har besvarat min egen fråga, att svaret på den frågan är nej.
Men samtidigt tycker jag att svaret känns för enkelt, och kan det verkligen vara så att de inte kan bli kära? I så fall tycker jag riktigt synd om dem, eller så avunds jag av dem. Det beror lite på, kärlek kan ju göra både göra gott och ont.
Fast om vi utgår ifrån att kärlek gör de flesta gott, så kan det ens vara möjligt att assexuella går miste om den känslan? Går miste om det bandet man kan känna tillsammans med en annan person?...

Går det att vispa bara lite grädde?

Nu var det ett tag sen ni fick ta del av mina konstiga funderingar, och denna fundering fick jag idag under jobbet när jag kom hem till en kund. Hen frågade om jag kunde ta två matskedar vispgrädde och vispa, matskedar. Inte två deciliter, två matskedar. Innan jag ens gav mig ett försök att göra det så föreslog jag att ta lite mer för att underlätta för mig själv.
Men så slog tanken mig, är det ens möjligt att vispa så otroligt lite grädde?
Det logiska säger ja, för varför skulle det inte gå? Men samtidigt säger min intution nej, för varför skulle det gå?
Men om svaret nu skulle vara ja, att det skulle vara fullt möjligt, så skulle man nog få kämpa ett bra tag... 
 
Jag vispade ungefär hälften av det jag brukar vispa när jag gör tårtor, och jag märkte ändå en stor skillnad. Tyckte det var otroligt mycket segare att vispa så lite grädde, vilket jag hör själv låter både konstigt och ologiskt. För det logiska är ju att desto mindre grädde, desto fortare går det att vispa? Det är nog sant, kan ju vara andra faktorer som tex elvispen som spelade roll i det fallet.
 
Men jag är ändå nyfiken på vart gränsen går för hur lite grädde som faktiskt är möjligt att vispa, för om man har en elvisp och grädden endast ligger i botten av bunken, då blir det ju bara så att elvispen skrapar lite på ytskiktet, och då borde ju inte grädden bli riktigt vispad? Eller?
 
 

Att försöka vara cool är töntigt

När jag ikväll umgicks med några bekanta så kom jag fram till att jag stör mig otroligt mycket på en viss person i det umgänget. Kommer inte nämna något namn då jag är osäker på om personen läser min blogg, dessutom är det inte schysst att hänga ut någon på det sättet över internet. Det jag skriver på bloggen skulle jag däremot kunna säga rakt i ansiktet på personen, det låter kanske elakt, men jag är en person som har rätt så svårt för att vara falsk och låtsas tycka om någon som jag egentligen inte gillar. Jag kan hålla masken i vissa tillfällen, men det är inte samma sak som att låtsas vara vän med dem. 
 
I alla fall så slog det mig idag vad det var jag störde mig så otroligt mycket på hos den här personen. Det är att han alltid försöker vara så otroligt cool, manlig och konstant kräva uppmärksamhet från allt och alla! Åh, vad jag stör mig på sånna personer -.-
Tex vid ett tillfälle så körde personen 30km/h för fort, för att han tyckte det var så jävla coolt, och att köra fort det är ju så otroooooooligt manligt...... Men gissa vad? Nej, det är inte ett dugg manligt, det är töntigt och visar på en sådan otrolig osäkerhet. Istället för att säga ifrån och faktiskt hålla hastighetsbegränsningen så är det häftigare att köra för fort och visa sig märkvärdig inför vännerna. Personligen tycker jag det är mycket mer manligt och attraktivt med en kille som faktiskt vågar gå sin egen väg, som inte följer grupptrycket och som inte måste visa sig märkvärdig hela jävla tiden.
Varför jag hakade upp mig på just den grejen att han körde 30km/h för fort var väll mkt för att jag själv håller på att ta körkort och är så otroligt insatt i reglerna och lagarna. Så om en polis hade varit i närheten så hade ju körkortet rykt... Och även fast jag till och med upplyste honom om det, så brydde han sig inte? Är det verkligen värt det att få uppmärksamhet i några minuter och få körkortet indraget? vilket kan ta månader innan man får tillbaka
 
Ursäkta språket, men i vissa fall tycker jag att det finns människor som är så jävla dumma i huvudet.
Jag kan på riktigt inte förstå hur vissa tänker?
 
Men med den här killen så är det så mycket mer han gör än att kör för fort för att påkalla uppmärksamheten och visa upp sin manlighet
Sen är det ju jobbigt när de andra i mitt umgänge spär på det genom att skratta istället för att säga ifrån...
 
Det är inte coolt att försöka vara cool
Det är inte coolt att visa upp sin manlighet på ett överdrivet sätt
Det är inte coolt att konstant kräva uppmärksamhet
 
Det är coolt att kunna säga ifrån

Budget kan vara lika bra som lyx

Nu är det så att jag är inte riktigt är den rikaste studenten, där är en av anledningarna till att jag prioriterar lite annorlunda än andra i min ålder.
Tillexempel att jag inte medvetet väljer att köpa ett par skor som jag vet att jag kan få för en tusen lapp billigare om jag väljer bort märket. Mycket bra exempel ovan!
Skorna är för mig väldigt lika och det skiljer mer än en tusen lapp i kostnad och trots det är det folk som köper dem till höger bara för att de har ett "finare" märke. Vissa vill dessutom påstå att kvalitén är bättre för att det är ett finare märke, men det kan nog diskuteras i många fall.
Ett annat exempel är converse, kostar typ 600/700 spänn och finns att köpa precis likadana på skopunkten för 200! Som dessutom är minst lika bra! Converse går ju sönder sjukt fort, så spelar roll om man har fake. Jag spenderar hellre 200 kronor på sneakers per år än 700!
 
Sånt slöseri med pengar för att bara få ett töntigt litet märke.
Jag vet att det är många i min ålder (och andra åldrar med) som nog hade valt att köpa de högre paret framför det vänstra, trots priset och att de är lika sköna att gå i!
Det är nog en sak jag aldrig kommer förstå mig på med mode...
Jag köper ju hellre piratkopior och har pengar kvar, än köper det "finare" märket och gråter efter några månader då skorna gått sönder.
 
Btw, jag har köpt det vänstra paret! :)
 
 
 

Dagens fundering gäller skorpioner

Nu har jag tänkt på en sak.
Ni vet skorpioner och den där gadden de har på svansen? Och med gadden kan de ju spruta ut gift?
 
Till min fundering då, kan man se där giftet kommer ut? Jag förstår att det givetvis måste finnas något hål där giftet kommer ut, men kan man se hålet med blotta ögat? Och isf, hur stort är hålet? Skulle man kunna stoppa in en nål i hålet? Eller en tandpetare?
 
Hmm, får nog googla vidare på om jag ska få något svar...

Bara för att jag är ung?

Åh, jag blir så jäkla förbannad! Nej, det är till och med en underdrift av det jag känner just nu.
Jag blir så jäkla arg på personer som är vuxna och tror att de vet allt bättre än unga bara för att de har levt längre. Men gissa vad? Bara för att du levt längre så behöver du inte ha rätt i allting!
 
Jag kommenterade häromdan ett facebook inlägg en sida hade publicerat som jag ansåg vara fel.
Jag kanske inte uttryckte mig på det mest proffsiga sättet och jag lindade inte heller in det jag tyckte, utan jag sa rakt ut exakt vad jag kände. 
Min åsikt skapade mycket publicitet och det var personer från många håll som kommenterade min åsikt. De skrev saker som "du borde skämmas Elisabeth" eller "du är ju inte så gammal, så du kan ju inte förstå det här". Och då ska vuxna komma och säga att jag inte vet bättre bara för att jag är ung? Wtf? Om äldre är så jäkla mkt bättre och vet så jäkla mycket mer än jag, borde de då inte heller veta att man får tycka och tänka precis som man vill! Utan istället för att de accepterar vad jag tycker och att vi tycker annorlunda så ska de bemöta det på det patetiska sättet. Jag nämnde ingenting om att de behövde tycka som jag, jag skrev till och med i min kommentar till inlägget att jag förstod de som tyckte annorlunda, om jag ska vara ärlig så tycker jag nog själv att jag i det fallet var mycket äldre än 40-50 åringarna som inte kunde acceptera min åsikt.
Mest av allt blev jag arg på att "du är ju inte så gammal, så du kan ju inte förstå det här". Nej, jag kanske inte har den längsta livserfarenheten, men jag är faktiskt inte dum i huvudet bara för att jag är 17. Blir så jäkla arg på folk som typ antar att bara för att man är ung så fattar man ingenting.
 
Well, de kanske borde tänka om, för jag är inte ensam om att inte vara ung och dum.
 

"Puffa" på fejjan

Det var en person som "puffade" mig häromdagen som jag typ inte har pratat med på säkert fyra år. Vi hade inte så värst bra relation då och nu så helt plötsligt utan vidare så puffade han mig på fb. Skit skumt med tanke på att vi inte är och aldrig har varit vänner på fb, så samtidigt är det lite creepy att han måste ha letat upp mig. Asså jag har inget emot att folk letar upp mig på fb, men jag blir alltid lika chockad över att de ibland hittar mig xD
Fast jag läste runt lite på nätet om att "puffa" folk, och tydligen om man inte är vänner och ens profil är privat så kan en person puffa en och på så sätt se ens profil i några dagar, vilket känns lite osäkert eftersom vem som helst skulle då kunna puffa mig och se min profil. Egentligen har jag inget att dölja eller så, men man vill ju helst inte att hela världen ska kunna se ens profil endast genom att puffa en.
 
Men, så idag började jag fundera, vad betyder det egentligen då en person "puffar" någon? Alltid har jag antagit att om det är en kompis som "puffar" så är det mer att de "petar" på en och vill ha uppmärksamhet på något sätt, eller att de bara vill skapa ett puff-krig. Men ifall det är någon man inte är så superbra vän med så har jag alltid antagit att personen tycker att man ser bra ut. Sen säger ju vissa att om någon "puffar" en så kan det vara för att personen vill ligga, men det har inte riktigt jag fått uppfattningen av. Jag har endast fått uppfattningen isf att de tycker att man ser bra ut, och därför säger de det på det konstiga sättet genom att "puffa".
 
Såå, vad tycker ni att en "puff" betyder? Tycker ni att jag har helt fel och bara snackar gojja, eller tycker ni att jag har prickat rätt med min tolkning? Kommentera vad ni tycker, skulle vara super intressant att få höra era åsikter och tankar :)

Bara en dålig dag, inte ett dåligt liv

Åkte till mormor efter skolan och asså shit vilken otur jag hade när jag skulle åka hem!
Jag gick från mormor i lagom god tid för att hinna med bussen, sedan när jag var en bit från busshållplatsen så fick jag se bussen. Jag började då springa och trots att chauffören såg mig komma springandes så kunde han såklart inte vänta trots att han var 3 min tidig!
Så istället gick jag till en annan busshållplats som låg i närheten och tog en annan buss därifrån till stationen.
Men tror ni inte jag missade tåget då på några sekunder när jag väl kom till stationen? O ja! Vart så otrolig irriterad när jag hade sprungit som en galning för att hinna med tåget och sedan få se dörrarna stängas då man endast är några fotsteg bort! -.-
Så det var inte så värst kul, fick vänta i en kvart på nästa tåg.
 
Jag vet att jag är töntig och larvig nu, men när sånna här grejer händer så kan jag ofta tänka ur ett större perspektiv och verkligen gräva ner mig själv. Typ som att precis när jag missade tåget så kändes det verkligen som om hela samhället var emot mig. Sedan började jag även tänka på alla andra grejer som är dålig med min livssituation och kom fram till att mitt liv suger.
Ja, jag kan få sånna här sjuka tankar över en sådan liten grej. Det händer ju självklart inte hela tiden men det kan hända i vissa få fall. Som idag.
Sedan tog jag mig själv i kragen och tänkte ur en mer realistisk synvinkel, att bara för att man missar bussen och tåget så behöver ju inte hela livet vara kasst. Sedan kom jag fram till att mitt liv är ganska bra trots allt då jag började tänka på alla bra saker. Haha, vet. Ni måste älska mina konstiga och märkliga tankar vid det här laget! ;)
 
 

Betala skatt för gratis glass?

Åh, vad mkt det är att skriva! Orkar inte!! Känns som det enda jag gör är att skriva på uppsatser och svarar på en massa frågor...
Och vet ni vad det värsta är? DET TAR ALDRIG SLUT!!
AAA!! Det bara fortsätter hela tiden, blir tokig!
Just nu sitter jag och svarar på lite frågor till samhällskunskapen om de olika riksdagspartierna, har precis skrivit 1 och ½ sida om Vänsterpartiet. Orkar inte börja skriva om Kristdemokraterna, så det blir nog imorron att göra. Varför ska alla partier vara så invecklade egentligen? Skulle vara så mycket lättare för oss gymnasieelever ifall det var ett parti där viktigaste frågan var att glass skulle bli gratis, punkt, slut.
Kanske ska man bli politiker och skapa ett sådant parti, jag menar, vem skulle inte rösta på mig då? Alla gillar väl glass? Haha! Däremot skulle man väl få höja skatten ganska rejält för att ha råd att göra glassen gratis...

Ibland väljer man en annan riktning...

Nej, nu har jag verkligen hittat det perfekta yrket för mig!
Det är varken att jobba inom hemtjänst, data eller teater.
Utan jag ska jobba med något som jag aldrig har testat förut men ändå har en stor erfarenhet av.
Jag har bestämt mig för att bli forskare i choklad!
Hur underbart skulle inte det vara? Tänk vad man skulle njuta av att få komma till jobbet ifall man fick hålla på med choklad hela dagarna, tror man till och med skulle njuta av det under mens perioden!! ;D
Så, det tänker jag minsann satsa på! Ska studera till att bli professor inom choklad direkt då jag slutat gymnasiet! Det här måste ju vara mitt drömyrke jag har väntat på att upptäcka, åh vad jag längtar! :D
 

Känns så sjukt...

Nu när jag har kommit hem och verkligen börjat reflektera över saker och ting, så känns det riktigt sjukt att jag ska börja 3an.
Det var ju typ nyss jag började på frysen, kommer så väl ihåg när vi samlades alla på teatern i en liten ring för första gången. Alla synkade varandra från topp till tå för att analysera vilka som skulle bli ens kommande klasskamrater.
Och nu är jag helt plöstligt här, med knappt ett år kvar till studenten. Så otroligt sjukt!! Var har tiden tagit vägen?

Kommer ihåg när jag var liten och var med pappa uppe i Dalarna och var på en kompis studentmottagning, då var jag typ 9. Jag minns att jag tyckte att hon var så otroligt vacker och glad och att jag önskade att jag skulle se ut som hon när jag en dag tog studenten. Och nu är det inte långt kvar tills jag själv är i den situationen och står där med en studentmössa på huvudet!
 
Jag kan knappt fatta att det har gått så fort, visserligen är det ett år kvar till studenten, men trots det så är det ändå inte jättelång tid. Tiden kommer flyga förbi och då står jag där och redo att söka till högskola.
 
På riktigt, jag tycker det är läskigt att tiden går så fort. Känns inte som att man kan njuta av den på samma sätt som man kunde när man var yngre. Nu susar tiden förbi och man förstår knappt vad som händer, och jag kan tänka mig att jag inte är ensam om att inte hänga med...

Skarpt svart med glitter

Idag började jag helt plötsligt tänka på vilka jobb jag skulle kunna tänka mig att jobba med. Och förutom skådis och datanörd så skulle jag nog kunna tänka mig jobba som makeupartist.
Verkar så sjukt kul, det är ju lite som att vara konstnär! Måste bara träna lite först ;p
 
Haha, försökte mig på att göra min första riktiga sotning idag och den blev väl sådär, men någonstans måste man ju börja ;p Kollade på lite youtube klipp innan och trots att man fick lite hjälp så blev jag iaf inte riktigt nöjd. Jag menar, det ser ju mycket bättre ut på bilderna än vad det gjorde på riktigt. Haha, det gäller att ta bilderna i precis rätt vinkel för att de ska se bra ut ;) Och tyvärr kan man inte riktigt begära av folk i ens närhet att stå i rätt vinkel för att sminkningen ska se bra ut xD Blir att träna lite till...

Mobilsjuka?

Tror på riktigt att vissa barn lider av mobilsjukan. Kan inte påstå att mina småsyskon är drabbade av den sjukdomen, mest pga att de inte har en smartphone, haha! Däremot har de nog något beroende av paddan och datan.
 
Men jag blir så skrämd över barns prioriteringar nu för tiden. Jag såg några tjejer, de var väl i typ 10-års åldern och satt på en bänk i en lekpark och höll på med sina mobiler. De pratade inte särskilt mkt med varandra, satt bara och stirrade in i den där skärmen.
Förlåt, men jag tycker det är hemskt när de är mer attraherade av mobilen än att leka i en lekpark. När jag var liten var ju typ alla lekparker det bästa som fanns att få leka i! Så sjukt vad alla skärmar gör med barnen, typ förtrollar dem. Fast det är väl typ samma sak med vuxna, kan nog själv inkludera mig till den skaran.
Men saken är den att barnen har något annat att värdesätta, som en lekpark, men endå så väljer de att värdesätta mobilen mer. Jag har inte så mycket mer att värdesätta en mobilen, eller jo, där ljuger jag. Jag värdesätter till exempel jobbet och teatern högre än mobilen, håller inte alls på med mobilen på varken jobbet eller teatern. På jobbet finns det inte tid att ta en titt på den förutom vid eventuellt lunchen, och på teatern så finns det mkt mer roligare saker att syssla med än mobilen.
Tycker synd om alla barn som prioriterar mobilen högre än att få leka i tillexempel en lekpark, de vet inte riktigt vad de går miste om ;)

Komplimang eller förnedring?

Nu ska ni få åter igen få höra om dagens djupa tankar.
 
Jag var på jobbet och jobbade i sumpan som vanligt. På söndagsmornarna är det alltid riktigt lungt och nästan dött ute. Och idag var det inget undantag.
Jag passerade torget på väg till en kund på förmiddagen, då var klockan ungefär 10. Det var några personer som var ute, men inte alls många. När jag passerade systembolaget mötte jag en kille, jag la inte märke till honom eftersom jag var fokuserad på annat än att observera omgivningen. När vi hade passerat varandra, kände jag en blick i nacken. Jag förstod då att han tittade på mig, jag brydde mig inte om det och fortsatte att gå.
Sedan busvisslade killen på mig och jag stannade upp för en sekund. Jag funderade snabbt på ifall jag skulle vända mig om och se noggrannare vem det var, men beslutade mig för att fortsätta gå och ignorera det.
 
Det är inte första gången någon busvisslar på mig, och det är kanske inte heller sista gången. Men det här är nog den första gången jag verkligen började tänka efter vad en busvissling borde betyda.
Förut har jag sett det som en komplimang, eftersom det är typ som att säga "du ser bra ut". Men jag började då tänka efter, är det verkligen en komplimang, eller är det en förnedring? För jag menar, jag är ju inte riktigt någon hund man visslar på för att komma. Och ifall man tycker någon är snygg, så är det väl bättre att bara gå fram till personen och säga det?
 
Sen så överanalyserar jag förmodligen allt också, men det vet jag redan att jag gör. Fast egentligen handlar det inte om att överanalysera utan mer om att reflektera vad vissa saker betyder för en själv. Och just nu vet jag inte riktigt hur jag ska tolka busvisslingar i fortsättningen, jag tror jag tar det som en komplimang. Även fast jag kommer bli grymt irriterad på att man inte bara kan gå fram till personen och säga att den är snygg.
 

Någon som vet varför?

 

Dagens första fundering...