Komplimang eller förnedring?

Nu ska ni få åter igen få höra om dagens djupa tankar.
 
Jag var på jobbet och jobbade i sumpan som vanligt. På söndagsmornarna är det alltid riktigt lungt och nästan dött ute. Och idag var det inget undantag.
Jag passerade torget på väg till en kund på förmiddagen, då var klockan ungefär 10. Det var några personer som var ute, men inte alls många. När jag passerade systembolaget mötte jag en kille, jag la inte märke till honom eftersom jag var fokuserad på annat än att observera omgivningen. När vi hade passerat varandra, kände jag en blick i nacken. Jag förstod då att han tittade på mig, jag brydde mig inte om det och fortsatte att gå.
Sedan busvisslade killen på mig och jag stannade upp för en sekund. Jag funderade snabbt på ifall jag skulle vända mig om och se noggrannare vem det var, men beslutade mig för att fortsätta gå och ignorera det.
 
Det är inte första gången någon busvisslar på mig, och det är kanske inte heller sista gången. Men det här är nog den första gången jag verkligen började tänka efter vad en busvissling borde betyda.
Förut har jag sett det som en komplimang, eftersom det är typ som att säga "du ser bra ut". Men jag började då tänka efter, är det verkligen en komplimang, eller är det en förnedring? För jag menar, jag är ju inte riktigt någon hund man visslar på för att komma. Och ifall man tycker någon är snygg, så är det väl bättre att bara gå fram till personen och säga det?
 
Sen så överanalyserar jag förmodligen allt också, men det vet jag redan att jag gör. Fast egentligen handlar det inte om att överanalysera utan mer om att reflektera vad vissa saker betyder för en själv. Och just nu vet jag inte riktigt hur jag ska tolka busvisslingar i fortsättningen, jag tror jag tar det som en komplimang. Även fast jag kommer bli grymt irriterad på att man inte bara kan gå fram till personen och säga att den är snygg.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback