Oväntande inspirerande

Kom till första teater lektionen relativt tidigt imorse, typ en kvart innan vi började.
Sedan kom teaterläraren och satte sig brevid mig och pratade innan lektionen började.
Förut tyckte jag verkligen inte om min teaterlärare, kändes som om hon ville kontrollera för mycket och inte lät en själv utvecklas. Men jag måste få säga att den uppfattningen har förändrats enda sedan jag började trean. Hon har förändrats, vilket är riktigt skönt eftersom det faktiskt känns kul att ha teater igen :)
Plus att jag har väl själv mognat lite, jag kan ta till mig av vad hon lär ut på ett helt annat sätt. Ofta när jag inte tycker om någon så väljer jag medvetet att inte lyssna, för att jag ofta antar att det personen säger är ointressant och oviktigt. Men nu har jag börjat kunna ta till mig av vad läraren säger och arbeta utifrån det och på så sätt skapa och arbeta fram egna former utifårn det jag lärt mig från henne. Det är faktistk riktigt häftigt när jag tänker efter, känns som om jag verkligen utvecklas och lär mig!

I alla fall, så vi pratade innan teaterlektionen, och det jag uppfattade av det hon sa så facinerades hon av mig. Även om hon inte använde exakt dem orden, så kändes det otroligt gulligt att det var så hon menade, för jag tror iaf att det är något positivt :p
Hon berättade att hon tyckte att jag var så trygg i mig själv och att jag bottnade i mig själv, jag har på något sätt en sådan otrolig drivkraft. Hon sa också att hon tror att det kommer va till min fördel i teatervärlden att jag dessutom är så smärt och smidig i kroppen. Dock anmärkte hon lite på mitt dåliga sätt att ta koreografi, men det vet jag redan om, hahah, är urusel på det xD

Jag tänkte inte så mycket mer på det under dagen förrän nu ikväll då Jörgen nämnde att han tyckte att jag är otroligt duktig på att spela teater.
Även om jag är lite perfektionist och vet att jag skulle kunna göra vissa saker bättre, så utvecklas jag hela tiden. När jag tänker tillbaka från tidigare teaterproduktioner så har jag växt otroligt mycket, och om det inte var för de tidigare teaterproduktionerna så skulle jag aldrig ha kommit så här långt som jag nu har kommit.

Förut blev jag otroligt besviken över att jag inte fick plugga teater i jakan (deras teaterlinje las ner för att det var för få sökande), och nu går jag sista året på frysen och har lärt mig otorligt mycket inom skådespeleri. Nu ser jag det som en omöjlighet att komma in på högskola, men vem vet var framtiden leder än? Även om jag inte hamnar på höskola så kanske jag hamnar någon annanstans? Vem vet? ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback