"Mitt hår är konstigt också" var namnet och även ett citat från min monolog.

Idag var sista föreställningen, nu är det slut. Känns tråkigt men samtidigt skönt, minns första dagen då jag fick beskedet om vilken monolog jag skulle få spela. Minns den så väl.

Förresten, ni vet ju inte ens vad min monolog handlade om!

Haha, kanske ska ta en liten sammanfattning för er som inte lyckades komma? ;)

 

Min monolog handlade om en 14-årig tjej som hette Tove och som var mobbad i skolan.

Hon blev kallad "jävla tjejbög" och fick ofta höra kommentarer om hur ruffsigt och konstigt hennes hår såg ut av Joakim som gick på samma skola som hon. Däremot tog hon inte åt sig av allt mobbarna kallade henne för, så länge hon visste vem hon var så spelade det ingen roll vad de sa.

Tove hade inga vännner i skolan förutom hennes fysiklärare Daniel.

Monologen handlar i princip om det och beskriver även en specifik händelse som jag inte riktigt orkar gå in detaljerat på :p