Igår slutade verkligen dagen i kaos, ångest och panik!

Arbetsdagen hade inte varit någe vidare märkvärdig, och efter jobbet hade jag övningskört till Veddesta med mamma.

Men det var precis när jag hade kommit hem efter att ha varit i Veddesta som det värsta hände. Jag upptäckte att jag hade tappat mitt SL-kort, det kort som jag hade fyllt på i mitten av juni och som skulle räcka enda till slutet av oktober. Det kortet som hade kostat 690 kronor att fylla på.

Till en början intalade jag mig själv att kortet antingen ligger i jackfickan eller i väskan, men när jag hade gått igenom både jackan, väskan och hela lägenheten och insåg att den inte var där, då greps jag av ångest.

Ni vet den där otäcka känlsan då man inte vet vad man ska ta sig till, och man bara önskar att det är en dröm? Exakt så upplevde jag det!
Jag kollade igenom bilen, inte där.

Jag kollade igenom busshållplatsen, inte där.

Jag gick och kollade igenom stationen, inte där heller.

 

Det var då jag förstod att det verkligen var borta. Jag var så otroligt upprörd att jag inte kunde gråta, även fast jag så otroligt gärna ville känna tårarna mot kinderna.

Jag var inte frustrerad över att jag just hade tappat bort kortet utan mest på grund av att EN sak kan dra ner hela ens dag.

Men sen när jag gick och la mig så intalade jag mig själv att allt skulle lösa sig och att jag skulle köpa ett nytt kort imorron (alltså idag).

 

Vilket det gjorde! Allt löste sig till slut, jag ringde till SL och tyvärr kunde de inte ersätta ett kort som inte var regristrerat, trots att man hade kvar kvitto. Så det blev att köpa ett nytt för 690 kronor, lite irriterande. Även om jag hade pengarna och kunde betala det så är det irriterande just på grund av att man kunde lagt pengarna på något bättre. Men nu är det som det är, inte mycket att göra åt.

 

Blir samtidigt arg på mig själv att jag prioriterar en sak så otroligt högt, visserligen är det en ganska viktig sak, eftersom jag utan den inte skulle kunna ta mig från och till jobbet. Fast i grunden är det ju bara ett plast kort, blir lite arg på mig själv hur jag reagerade igår. Förstod inte att jag tog åt mig så mycket och var så känslig :p