Min största bekännelse...

Nu ska jag faktiskt erkänna en grej, en grej som typ ingen vet om mig men som ändå identifierar vad jag är för person.
 
Jag tror på riktigt att jag har en sjukdom, jag har ingen aning om vad det är men jag kallar det för kramsjukan.
Det kan låta roligt, och det förstår jag att det gör, tycker själv att det låter roligt, haha.
Men faktistk vissa dagar så får jag stunder då jag helt enkelt inte kan eller vill sluta krama folk. Jag skojar inte när jag säger att jag ibland kan få ryck eller att det kliar i armarna för att jag måste krama någon. Har ingen aning om vad beror på eftersom jag inte kan styra över det själv, men jag har märkt ett mönster att jag sällan får det i skolan eller på stan. Det kan vara ibland då jag är med kompisar men oftast när jag är hemma.
Haha, asså på riktigt det låter sjukt kul men jag skämtar faktiskt inte, dessa "kramryckningar" kommer faktiskt då och då.
Ett annat mönster jag har lagt märke till att jag ofta får det då jag ser två speciella kändisar på tv. Det brukar komma ofta när jag ser politikern Gustav Fridolin och tv-kocken Jamie Oliver. Har faktiskt ingen aning om varför jag brukar få det då jag ser just dem, för jag brukar inte få likadant då jag ser snyggingar som Zac Efron eller Bradley Cooper på tv, märkligt va? Och det är endast då Gustav och Jamie är på teve och liksom "lever", jag har aldrig fått det genom att bara se dem på bild.
Fast det är lite jobbigt att få dessa "kramryckningar" eftersom jag då typ vill gå fram och krama teven när Gustav eller Jamie dyker upp i rutan.
Skit skumt, jag vet, haha.
Det är verkligen ingenting jag lider av utan jag har väl bara ett överutvecklat känselsystem som gör att jag vill kramas lite extra då och då, haha. 
 
Så nu vet ni lite mer om mig och min kramsjuka, haha!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback